Jag vet egentligen inte vad jag ska säga. Jag saknar våran vänskap mer och mer för varje dag. Är det meningen att en så pass bra vänskap bara ska slängas iväg på det sättet våran gjorde? Är det meningen att man ska förlora en person som betyder så mycket bara för att saker och ting inte är sig likt? Vi byggde upp en vänskap som jag aldrig trodde att vi skulle kunna ha. Du var mitt leende. Dem få gånger jag träffar dig blir jag överlycklig. Igår när jag såg dig stannade allt till och saker som så länge vart på vift började falla på plats. Första gången jag såg dig på några månader. Förr var du liksom min vardag. Jag saknar dig. Du är en sann vän i alla lägen och jag kommer inte lämna din sida.